Men nu finns inget av mig kvar.
Hejdå, älskade älskade hemstad.

We see it in places we visit.
We see it in the people we meet.
We see it in the people we lose.
We see it everywhere we go.
There is no way to escape it…even if it makes us cry.
Rebecca är här, det är bäst! Idag har vi varit i stan och träffat Gabriel och Elin. Vi fikade, åt på MacDonalds och kollade kläder.

Och ett grymt musiktips! J. Tillman – Year In The Kingdom.
Jag har precis kirrat Photoshop CS5 till den här datorn och nu kan vi få lite liv i den här bloggen känner jag. Dags att ge den en knuff i rätt riktning. The blog ship has sailed away!
Det var fortfarande ljust ut fast det var december och klockan var snart 3. Kameran var med och jag stod ute i skogen, träden omringade mig. Den decimeter höga snön hade hittat ner i min skor och min strumpor blev fuktiga. Vatten droppar som skulle precis lämna trädets grenar hade frusit till is innan det var dags för de skulle göra sin resa ner mot marken. Snön var inte bara på marken den var på sidan av träden och på trädens grenar. Det var som tiden hade stannat. Någon hade pausat allt men jag kunde fortfarande röra mig. Det var ur häftigt.
17 dagar kvar tills jag åker hem. Wow, det känns skönt! Färdiglagad mat, vänner och jul! Jag har också bestämt mig för att jag ska börja fota igen också!
Var hos optiktern och kollade synen idag, jag låter er bestämma vilken båge jag ska ha!
Alternativ 1
ELLER

Alternativ 2 - Fast med genomskinligt glas.
ELLER
Alternativ 3 – Båda, fast då har jag det andra paret som det är och jag måste betala ca 600 till mina föräldrar. Det skulle var fett värt!
Make your choice and let me know, alltså lämna en kommetar.
Sen drog jag och fikade med Ida, fast det var inte svart kaffe men det passade bättre. Det var en latte. Vi satt och snackade om Idas kärleks problem. Jag drog ganska relativt snabbt eftersom jag var tvungen dra hem. Hemma serverades det blåmusslor till förrätt och färska tortellini till varmrätt. Efter maten gick jag ner och skrev klar min engelska och läste lite biologi i en timme. Sen var det dags att kolla på tv för att höra kents nya låt Svarta Linjer. Den var grymt bra, hade mycket ”kent” i sig. Lät som den skulle kunna komma från Isola tiden!