Jag är glad, vår klass är har aldrig varit så nära, jag bråkar inte med någon jag inte kan leva utan och just nu sitter jag och bara funderar.
Det är lycka i renaste form. Det är som om någon har gjort mig till ett barn, alla vet att barn alltid är lycklig.
I tragiska tider är lycka det vi behöver mest.
Jag sitter på ett berg ser ut över Nyfors och järntorget, två människor sitter på en bänk och pratar, lite bilar kommer då och då. Jag ler, ser hur folk stressar till jobb och har tider. Det är solsken och jag sitter i grästet. Det finns knappt några moln på himmlen. Jag sitter här och väntar, väntar på en person jag aldrig träffat, brevid mig sitter leo. Vi sitter och snackar om vad som helst. Jag lägger märke till en gammal balkong, ser lite 50-tal ut och jag tänker på hur skönt det skulle vara att bo i stan igen. Då tänkte jag aldrig på hur skönt det var med sommar, jag bara levde. Det är just det man ska göra på sommaren, leva. Det finns inget perfekt planerat sommarlov. Man ska bara låta allt gå av sig själv. Det var förra året och jag vill ha ett ännu bättre sommarlov.
Peppen och lyckan har kommit, det är fredag och jag är grymt glad.
Jag är grymt peppad på Håkan och grymt glad över att jag lever.
Av någon jävla andledning är jag glad idag. Något sepe är det men
idag är jag lycklig och ingen ska ta det ifrån mig.
Du slog dig ur ett skal av ilska, förvirrning och gråt.
Du slog dig till ett rum av lycka.
Det har varit mycket okontrolllerade tankar på sistionde.
Men jag har fått ordning på dem och samlat dem och kastat iväg
allt förutom lycka. Det är det jag är. Lycklig. En glädjeastroid har krashat
i mig. Det är så skönt, jag är äntligen nöjd med allt, förutom mitt skolarbete.
Men det kommer lösa sig. Jag kommer äntligen kunna fixa det här.
Det här är bra, jag kan äntligen se allt posetivt i det negativa.
Du är den enda jag vet som kan se det vita i en svart bild.
jacobsaarela