• Jag lovar att hålla er uppdaterade, så mycket jag kan iallafall
• Jag lovar att berätta vad som har hänt den senaste månaden.

Fast det sista kan bli väldigt svårt eftersom mitt min är lite lätt dimmigt efter alla fester som redan har varit här nere på västkusten. Det var allt för den här gången, så hejdå.

Men nu finns inget av mig kvar.

Hejdå, älskade älskade hemstad.

I en dröm om en flykt genom smutsig betong såg jag hur din ögon blinkade till. Jag såg hur dina ben skakade av höstkylan. Regnet slår mot marken, det lysses upp av dem släckta gatlycktorna. Regndropparna dansar med trädens löv och färgar betongen svart. Smutsen rinner ner som sminkfärgade tårar på betongfasaderna som står och stirrar ut som tomma ansikten mot världen. Allt kaos som var är nu samlat i en vattenpöl. Mörkret svepte in i dem tomma gatorna som vi gick på. Jag öppnar min mun och säger någoting till dig, men efter att mina ord har yttrats i mörkret så undrar jag om dem betydde någonting för dig. Om jag säger vad jag tycker, kommer du att fly igen?

”Laita käsi jonkun toisen olkapäähän ja antaa elämänsä sille. Varo sanoa liikaa, mutta väsyy niin helposti. Ammun itseni, mutta tavoitteena on silmä.”